Jag bor i Bangkok. De senaste dagarna har staden visat i full skala vad som händer när planer möter verkligheten, och det har varit lärorikt på ett sätt som ingen övning riktigt kan återskapa.
Regnet började den 24 september och slutade inte. Inom några dagar hade myndigheterna förklarat samtliga 50 distrikt i Bangkok som katastrofområden. Stora vägar försvann under vattnet, bilister blev fast och byggnader skadades. Värst drabbades de lågt belägna delarna i öster, längs med floden Chao Phraya och de kanaler och vattendrag som löper genom staden. Tiotusentals hushåll påverkades och tusentals människor evakuerades.
Storstadsområdet har omkring 17 miljoner invånare. Att hålla så många människor säkra och försörjda när gator och kvarter står under vatten är en enorm uppgift.
Min familj och jag är i säkerhet, och vattnet runt vårt hus har dragit sig tillbaka. Men under ett dygn kunde vi inte lämna huset. Att vada genom vattnet var inte ett alternativ, dels på grund av smittrisken, dels för att vattnet stod nära elinstallationer.
Översvämningar hör till vardagen här, och man vänjer sig. Just därför var det en tankeställare att se hur snabbt läget kunde förvärras.
Förberedelsen gör skillnaden
Vi har länge haft en grundläggande hemberedskap: dricksvatten, mat som håller, förbandslåda, nödvändiga mediciner, ficklampor, batterier och powerbanks. Den gjorde att ett dygn inomhus blev en olägenhet och inte en kris. Efter den här veckan har vi lagt till två saker: en uppblåsbar kanot och vadarbyxor till hela familjen. Kanske inte de mest självklara inköpen för ett hushåll, men i Bangkok kan de vara det som gör att man kan lämna huset på ett säkert sätt.
En lärdom som är lätt att förbise gäller tajmingen. Bor man lågt, nära vatten, eller ser att vägarna runt omkring börjar stängas, är det dags att flytta på sig medan det fortfarande går att göra säkert. Den som väntar på att vattnet ska stiga ytterligare har ofta redan väntat för länge. Många i vårt område flyttade sina bilar för sent, och nu står de kvar, obrukbara.
Riskerna syns inte alltid på ytan
Det farligaste med ett översvämmat område kan vara det man inte ser. Vatten och el är en dödlig kombination. Elskåp i gatunivå, skadade ledningar och installationer under ytan kan göra även grunt vatten livsfarligt. Vattnet är ofta förorenat av avlopp och kemikalier, och även kort kontakt kan ge infektioner och hudbesvär. Måste man ändå ut i det gäller det att täcka sår, bära skyddande kläder och skor och tvätta sig noga efteråt. Under ytan döljer sig öppna brunnar, hål i vägbanan och bråte som gör en till synes ofarlig promenad till en olycksrisk. Och när vattnet stiger tvingas djur, ormar inräknade, bort från sina vanliga miljöer.
Vattnet påverkar också det man äter och dricker. Under och efter en översvämning är det flaskvatten eller kokt vatten som gäller, och handhygienen blir viktigare än vanligt.
När ingenting kommer fram
Det som slog mig mest var hur fullständigt vattnet lamslog framkomligheten. De flesta kriser lämnar någon väg öppen. Vid ett strömavbrott kan man fortfarande köra bil, vid ett it-haveri kan man fortfarande ta sig till jobbet. En översvämning slår ut nästan allt samtidigt: bilar, bussar, tåg, gångtrafik och i värsta fall även räddningstjänst och ambulanser. Tunnlar, viadukter och gångar under vägar, som moderna städer är byggda kring, fylls först.
Flygplatserna var ett tydligt exempel. Både Suvarnabhumi och Don Mueang höll öppet och flygtrafiken fortsatte. Men vägar och delvis tåglinjer dit drabbades, och på Suvarnabhumi bidrog brist på personal till förseningar. Personalen kom helt enkelt inte fram. På Don Mueang stod delar av området under vatten, bland annat en taxibana, utan att verksamheten stoppades.
En anläggning kan alltså vara fullt funktionsduglig och ändå inte leverera, eftersom det som håller den igång ligger utanför grindarna: transporter, el, vatten och framför allt människor som kan ta sig till jobbet. Den sortens beroenden är lätta att missa när man planerar för sin egen verksamhet.
Rätt information vid rätt tidpunkt
Vattennivåer kan stiga på kort tid, och en väg som var farbar på morgonen kan vara avskuren på eftermiddagen. Inför varje resa gällde det att kontrollera läget med någon på plats eller med myndigheterna, aldrig köra genom översvämmade vägar och räkna med att allt tar längre tid. Vi följde Thailands meteorologiska institut, den nationella myndigheten för katastrofberedskap och de varningar som skickades ut via sms.
Hundraårsregn är inget hundraårsproblem
Det är lätt att se det här som ett tropiskt problem. Men Sverige har redan fått smakprov. Skyfallen i Malmö 2014 och i Gävle 2021 visade hur snabbt källare, vägar och elförsörjning slås ut när dagvattensystemen inte räcker till.
Begreppet hundraårsregn lurar många. Det betyder inte ett regn som kommer en gång per sekel, utan ett regn som kan inträffa vilket år som helst, med en liten men verklig sannolikhet varje gång. Ett tusenårsregn är ännu ovanligare, men sett över hela landet är det extrema inte så ovanligt som ordet antyder. Och i ett varmare klimat blir de kraftigaste skyfallen både intensivare och vanligare.
För Sverige är slutsatsen densamma som i Bangkok. Förmågan att klara sig hemma i flera dagar, att veta när man ska flytta sig och att förstå vilka beroenden som håller samhället igång är precis det som svensk hem- och krisberedskap bygger på.
Samma logik gäller för organisationer
Allt det här är välbekant för oss som arbetar med krisberedskap och kontinuitetshantering. Beroenden som ingen har kartlagt, antaganden om att el, transporter och kommunikation fungerar, planer som ser bra ut på papper men aldrig har prövats. Hur många kontinuitetsplaner utgår från att personalen kan ta sig till arbetsplatsen?
Skillnaden mellan en organisation som klarar en störning och en som inte gör det avgörs sällan i själva krisen. Den avgörs långt innan, i hur väl man har tänkt igenom scenarierna och hur ofta man har övat dem. Resiliens handlar inte om att förhindra varje störning, utan om att ha byggt en förmåga att hantera det som kommer.
För vår del gick det bra. Vi var förberedda. Men nästa gång ska vi vara ännu bättre förberedda.
