I detta avsnitt av 4C Strategies podd möter du Helena Söderblom – seniorkonsult, team manager, författare och kriskommunikationsexpert. Tillsammans med Minou Sadeghpour samtalar hon om varför hemberedskap är viktigare än någonsin, hur man kommer igång – även i liten skala – och hur god kommunikation skapar trygghet i både vardag och kris. Vi får ta del av personliga reflektioner, konkreta tips och framtidsspaningar som rör både individen och samhällets beredskap.
[Minou] (00:00:00.000)
Hej och välkommen till 4C Strategies live podd. Jag heter Minou Sadeghpour och arbetar här som principalkonsult och head of public affairs.
[Minou] (00:00:18.000)
Vi kommer under året att träffa både interna medarbetare, det vill säga mina kollegor, och externa gäster.
[Minou] (00:00:27.000)
Syftet med podden är att dela kunskap, väcka frågor och väcka inspiration kring totalförsvar och beredskap. Idag så sitter jag här tillsammans med min kollega Helena Söderblom. Varmt välkommen hit Helena.
[Helena] (00:00:43.000)
Tack så mycket.
[Minou] (00:00:44.000)
Helena, du är seniorkonsult. Du är också team manager för den grupp här på 4C Strategies som arbetar mot offentlig sektor. Du är dessutom författare och lärare på Berg School of Communication – och en fantastisk kollega.
[Minou] (00:00:58.000)
Idag ska vi prata om det som är lite av ditt expertområde. Här på 4C så arbetar vi med organisationers beredskap, men du är ju också expert på individens beredskap. Så jag tänkte börja med att fråga – hur kom du in på det spåret?
[Helena] (00:01:14.000)
Jag tror i mitt fall så handlar det mycket om att när jag blev förälder så insåg jag att situationen blir mycket svårare att hantera om det som vi tar för givet i vardagen – rinnande vatten eller mat i skåpen – plötsligt inte finns.
[Helena] (00:01:30.000)
Då vill man tänka några steg framåt. För blir det en störning i något av de systemen så har man mycket kortare tid på sig att agera.
[Minou] (00:01:39.000)
Det måste ju också vara en del i varför du valt att skriva böcker på temat?
[Helena] (00:01:42.000)
Ja, absolut. Det började faktiskt när jag började på 4C. Vi jobbade med systemövergripande scenarier, som till exempel ett strömbortfall.
[Helena] (00:01:52.000)
Då blev jag nyfiken på hur det påverkar individer – och började skriva skönlitterärt för barn och unga, och placera dem i sådana scenarier.
[Helena] (00:02:03.000)
Nu har jag också börjat skriva facklitteratur.
[Minou] (00:02:08.000)
Jag älskar att du får det att låta så enkelt. “Ja, jag tänkte att jag skriver lite böcker på temat.” Var det en enkel process?
[Helena] (00:02:17.000)
Process är nog verkligen rätt ord. Jag brukar säga att kanske 20 % av arbetet är själva skrivandet.
[Helena] (00:02:24.000)
Resten är planering, research, förlagssamarbete, marknadsföring och allt runtomkring. Där har det hjälpt mig mycket att jobba i projektform och vara tydlig med tidsplaner och leveranser.
[Minou] (00:02:42.000)
Det låter helt fantastiskt. Men du nämnde att du gått från skönlitterärt till facklitteratur – hur var det?
[Helena] (00:02:49.000)
Eftersom jag skriver om ett ämne jag behärskar så har det varit ganska lätt. Jag har hållit mig på en grundläggande nivå. Min ambition är att de som inte kommit igång alls ska bli nyfikna och ta första steget.
[Helena] (00:03:10.000)
Lyckas vi engagera en bredare grupp så är mycket vunnet.
[Minou] (00:03:24.000)
Sverige har ju länge haft ett organisationsfokus i beredskapsfrågor, men det känns som att individen hamnat mer i centrum nu – håller du med?
[Helena] (00:03:51.000)
Ja, verkligen. Debatten har breddats mycket. Vi lutar oss mot erfarenheter från Ukraina. Tidigare tog vi mycket för givet – idag vet fler att de borde göra något.
[Helena] (00:04:15.000)
Men för många känns det som en extra börda. Man borde laga mat, träna, ha vattendunkar och mat – utöver allt annat i vardagen.
[Minou] (00:04:34.000)
På allt annat som ska göras.
[Helena] (00:04:36.000)
Exakt. Jag vill ha respekt för att det är svårt och kan kännas övermäktigt. Men det behöver inte vara krångligt att börja bygga sin beredskap.
[Minou] (00:04:55.000)
Det finns också en diskussion om att hemberedskap kan vara dyrt. Har du något från boken som kan rikta sig till hela svenska folket?
[Helena] (00:05:12.000)
Absolut. Det handlar om att situationsanpassa sin beredskap. Alla bor olika. Bor du i en etta kanske det räcker med några PET-flaskor med vatten i frysen. Då har du både vatten och kylklampar vid strömavbrott.
[Helena] (00:05:50.000)
Man bygger sin beredskap steg för steg – och med lite tur får man upp ett momentum.
[Minou] (00:05:57.000)
När du berättar om boken – vilken är den vanligaste frågan du får?
[Helena] (00:06:10.000)
Många säger: “jag kan inte det här, jag har ingen öppen spis.” Det handlar om att se vad man faktiskt kan göra i sin vardag.
[Helena] (00:06:25.000)
Exempelvis att ha klortabletter i väskan. Får du ett sms om att dricksvattnet inte fungerar så kan du rena vatten själv. Det finns många små enkla tips.
[Minou] (00:07:04.000)
Nu kommer en svår fråga. Är det skillnad på att preppa för fredstida kris jämfört med krig?
[Helena] (00:07:16.000)
Jättebra fråga. Det viktiga är att inte paralyseras av komplexiteten. Börja i liten skala. Krig innebär inte att allt faller direkt – det kan vara störningar i el, vatten, kommunikation.
[Helena] (00:08:00.000)
Insikten att man behöver hitta sätt att upprätthålla vardagen är viktig – även under kris. Många satsar nu på att ha powerbanks eller små powerstations.
[Minou] (00:08:32.000)
Prepping handlar alltså om att tillgodose basala behov – hygien, mat, vatten?
[Helena] (00:08:43.000)
Ja. MSB:s broschyr “Om krisen eller kriget kommer” är en bra utgångspunkt. Jag använder samma struktur i min bok. Vatten är helt avgörande – även för kognition och hygien.
[Minou] (00:09:31.000)
Och som du skrev för barn – alla som haft törstiga barn hemma vet hur det påverkar.
[Helena] (00:09:43.000)
Precis. Barn reagerar inte som vuxna. Preppa mat som barn gillar – inte bara ravioli i konserv. Tänk: vad äter barnet redan som håller länge?
[Minou] (00:10:11.000)
Jag har två barn. I vårt krisförråd har vi pasta, ballerinakex, festis, ost, tubost. Är det en bra start?
[Helena] (00:10:33.000)
Absolut! Lägg till jordnötssmör och kanske Nutella. Protein är ofta det svåra – frystorkat, konserver och fett ger också mättnad.
[Minou] (00:11:18.000)
Förutom ditt arbete som författare så jobbar du ju mycket med kriskommunikation. Hur har det utvecklats?
[Helena] (00:12:03.000)
En stor spaning är att förväntningarna ökat enormt. Transparens skapar trygghet, särskilt när myndigheter kommunicerar.
[Minou] (00:12:34.000)
Om du skulle få nämna två saker som vi i Sverige kan bli bättre på inom kriskommunikation – vad skulle det vara?
[Helena] (00:12:47.000)
En vanlig missuppfattning är att man bara ska kommunicera när man har något att säga. Då kan nyheter slå ner som en bomb, utan kontext.
[Helena] (00:13:05.000)
Till exempel vid skjutningen på Risbergska i Örebro – det kom väldigt lite information i början, vilket skapade oro.
[Helena] (00:13:20.000)
När informationen väl kom var den så dramatisk att det blev en chock. Därför behöver man våga säga något även när man inte har hela bilden – till exempel: “Vi återkommer med mer information klockan 18.”
[Helena] (00:13:49.000)
Det skapar trygghet och bygger förtroende.
[Minou] (00:13:54.000)
Ja, det handlar mycket om förtroendeskapande. Inte bara i vardagskriser, utan också i totalförsvarshänseende.
[Helena] (00:14:12.000)
Absolut. Krishantering måste påbörjas direkt när något händer – men kommunikationen måste följa med parallellt. Annars tror folk att inget görs, även om mycket sker i bakgrunden.
[Minou] (00:14:36.000)
Du är ju själv väldigt förtroendeskapande. Har du några tips till andra som jobbar inom beredskap eller kommunikation?
[Helena] (00:14:49.000)
Jag försöker snabbt förstå situationen jag befinner mig i – och analysera vad personen framför mig behöver.
[Helena] (00:15:00.000)
Vilka tolkningar kan uppstå? Vad behöver förtydligas? Det är en ständig analysprocess i bakgrunden.
[Minou] (00:15:24.000)
Om vi tittar framåt: du arbetar både med kriskommunikation och prepping. Vad är din framtidsspaning?
[Helena] (00:15:49.000)
Vi kan inte ta för givet att hemberedskapen kommer öka bara för att behovet ökar.
[Helena] (00:15:56.000)
Det krävs fortsatt arbete från MSB och alla andra som kommunicerar om frågan. Vi måste möta människor i deras vardag och förstå deras oro – det räcker inte att säga “köp vattendunkar.”
[Helena] (00:16:12.000)
Det väcker känslor, tankar och ibland rädsla – och det måste vi ta hänsyn till. Det här är en diskussion som behöver fortsätta.
[Minou] (00:16:33.000)
Vi behöver alla krafter. Om vi kopplar ihop det vi på 4C gör med ditt fokus på individen och kriskommunikation – hur hänger det ihop?
[Helena] (00:16:53.000)
Alla vi är länkar i kedjan som skapar Sveriges robusthet. I en kris är det ofta första tanken: är mina barn okej? Vem tar hand om mamma?
[Helena] (00:17:10.000)
För att vara en bra resurs i en kris måste man också känna trygghet i sin egen situation – därför måste vi arbeta med båda perspektiven samtidigt: organisation och individ.
[Minou] (00:17:40.000)
Det är verkligen en del av det fina med att arbeta på 4C. Vi stöttar stora samhällsaktörer – men också individers beredskap. Håller du med?
[Helena] (00:17:56.000)
Självklart. Det är inspirerande att möta kollegor med olika bakgrunder, perspektiv och drivkrafter – det ger mig massor i mitt skrivande.
[Minou] (00:18:11.000)
Jag håller helt med dig. Stort tack för att du var med och delade dina erfarenheter, Helena. Och till er som lyssnar – vi ser fram emot att dela fler avsnitt med er framöver.
Trevlig sommar!
